Det ekar tomt på florin-bloggen för tillfället och nu är det dags att jag berättar varför. Jag ska försöka fatta mig kort men så blir det nog inte....
För snart två veckor sedan vändes mitt liv upp och ner, jag upplevde hur hela min tillvaro rasade på bara några minuter. Min sambo ville separera.
Jag kände oxå att det var rätt, att vi helt enkelt var tvugna för att överleva själva. Tro inte att vi försökte hitta en enkel utväg för så är det inte, vi har försökt att få förhållandet på fötter i flera år utan långvarit resultat. Ingen av oss ville egentligen men vi orkade inte mer, var helt uttömmda på ork och villja.
I flera dagar satt vi bara och pratade om hur livet skulle bli, om hur vi skulle lösa detta på bästa sätt för Anton, det blev honom vi fokuserade på. Vi pratade om hur vi mår, hur vi mått den senaste tiden och mycket annat. Vi gjorde en enekl plan, vi siktade in oss på saker som var viktiga att lösa direkt. Mitt i detta planerande insåg vi en sak, vi tyckte ju lika om allt, allt, allt. Det var då vi insåg att vi för första gången på mycket länge lyssnade på varandra, vi försökte förstå varandra och vi samarbetade. Så som vi kämpat för detta och helt plötsligt fanns det där utan att vi ens behövde anstränga oss.
Vi bestämde oss för att försöka igen. En sista ärlig chans.
Vi har gjort många misstag under årens lopp och det gör ont att inse. En sak är att vi inte tagit oss tid för varandra, på riktigt. För mig är det allra värsta att jag insett hur jag prioriterat bort min familj utan att jag ens förstått det. Jag har varit helt slut, min hjärna har gått på högvarv, jag har kännt stress och press från alla. Tiden har inte räckt till och det är då jag dragit mig undan, velat vara för mig själv och sy. Det är ju så jag alltid kunnat finna ork förrut men utan att se det så har sömnaden blivit en press, ett måste. Jag har inte sett hur jag gång på gång gått ifrån min familj för att göra något jag inte ens alltid har velat. Hur kunde jag bli så blind????
Nu har jag prioriterat om. Min familj är det viktigaste jag har. Inget annat ska få ta den största tiden av min uppmärksamhet, tid och ork. Jag ska satsa på att få det liv jag alltid drömt om. Sedan jag förstått detta om mig själv så har jag kunnat andas ut, slappna av. Ingen press och ingen stress. Däremot saknar jag att sy men från och med nu så ska jag lära mig att välja när och vad jag ska sy. Under sommaren så kommer jag mest sy till Anton, det är vad jag känner att jag vill just nu. Å till butiker, för då får jag ju välja modeller och tyger helt själv. Beställningar får vänta, det kommer en tid för dem oxå.
Nu ska jag bara fokusera på min fina, fina familj!!!!
Så nu vet ni varför det är lite tomt här på bloggen. Fast jag har lite bilder jag ska visa men det kommer när det kommer.
Kram på er alla där ute