Mödan värd

När man ser mina ringar som jag tillverkat av gamla skrivmaskinsknappar är det nog lätt att tro att jag bara plockat lös dem från maskinen och sedan limmat fast dem på en ringstomme.

Plätt-lätt med andra ord.

Så hade jag nog önskat att det hade varit.  I själva verket är det massor med jobb med de små knapparna innan jag får dem så som jag vill ha dem. Först ska de avlägsnas från skrivamskinen och bara det kan vara ett bekymmer, på en del maskiner är det ett tidskrävande jobb att få bort knapparna utan att skada dem.

När de väl är frigjorda från maskinen ska de plockas isär och rengöras både utvändigt och invändigt. Efter första rengöringen så är smutsen borta men mycket av oxideringen finns fortfarande kvar så nästa steg är putsning och sedan polering av själva ringen. Sen ska både ringen och glaset regöras för att sedan monteras ihop igen. Till en del knappar behövs då en ny baksida eftersom de ibland är trasiga eller tillverkade av något såligt material som inte lämpar sig när jag ska fästa dem på en ringstomme.

Detta är alltså inget jag gör i en handvändning men jag måste ju ändå säga att allt jobb med knapparna ändå är en ganska trevlig sysselsättning. När jag väl står där med en färdig ring känner jag en otrolig tillfredsställelse.

För inte kunde man ju tro att dessa smutsiga, grönaktiska knappar skulle kunna bli såna blanka skönheter?