2013-11-28

Skönt när det blåser

Det är minst sagt blåsigt här i Luleå, vindarna liksom letar sig in i minsta lilla glipa.
Inser att det är rejäla handskar som ska stå högst upp på årets önskelista. Till halsen behöver jag inget nytt, jag är väl utrustad med mina halsvärmare. Så skönt att ha nått som inte glipar och som man kan borra ner halva huvudet i när det blåser :)
Jag har just fyllt på med några nya halsvärmare i webbutiken om nån blir sugen på en egen :)

2013-11-26

Fintyg

Ett riktigt fintyg är vad detta är. Tyget heter Perhonen och är en färgsprakande bomulls satin av Marjatta Metsovaara för finska Tampella.
Tyvärr inte ett tyg som finns i min samling men jag fick i alla fall äran att sy en börsväska åt fina Gila.
Alltid är det lika nervöst att sätta saxen i någon annans tyg och ännu värre är det när det bara finns en liten bit. Tyvärr fick jag inte till nån bild på insidan av denna som blev en liten specialare. Vet ju att Gila precis som jag gillar att hitta märkningar på tyger så jag sydde en liten dekor inne i väskan med märkningen från stadkanten.

I mån av tid syr jag upp börsväskor av kundens eget tyg, det ska dock vara retrotyg :)

2013-11-16

Var sak har sin tid

Visst är det väl så man brukar säga?
För mig och min sambo har det under åren varit så i vårat skapande i alla fall.
Jag började sy av retro när vi fick Anton för snart 9 år sedan. Det gick av bara farten och plötsligt hade "florin" kommit till och min lust att skapa var enorm.
Skaparglädjen ledde till att jag och sambo gick en massa kurser i bland annat silversmide och i och med det kom Wgaard till, i början skapade vi namnsmycken både jag och sambo men på slutet var det mest sambo som skötte Wgaard.Sen kom livet in på en krokig väg med höga berg att bestiga och vi tappade helt lusen med silversmide och även florin gick ner på sparlåga i några år.
Jag bestämde mig sedan för att antingen satsa mer på florin eller lägga ner helt, valet blev att satsa mer. Det har många gånger varit ett tungt beslut och jag har fortfarande inte kommit till det stadiet där jag känner mig helt hemma. Jag kämpar ständigt med avvägning mellan vad det är jag vill göra, vad kunder efterfrågar, vad som är lönsamt och framförallt vad jag hinner göra. Så nu har jag tagit ett beslut; florin ska inte längre sy barnkläder. Det har jag väl iofs knappt gjort de sista åren men det har varit ett jobbigt beslut att ta till 100%. Säkert beror det på att allt en gång började med just barnkläder...
Jag ska såklart göra det jag är riktigt bra på och som jag tycker är roligast. Därför ska jag nu satsa på väskor, börsar, plånböcker och såklart en hel del annat men inte barnkläder. Lite vemodigt känns det allt men som jag skrev i rubriken, var sak har sin tid och nu är tiden med florins barnkläder förbi.
Men inte nog med det, det ska även bli skoj att återigen skapa ihop med min sambo. Denna gång med ett större allvar och som företagare. Han har nämligen tagit upp Wgaard men nu i helt ny tappning och med ett annorlunda och häftigt återbruk! Han har inte skapat på flera år men i somras började han klura lite och nu är Wgaard igång igen på riktigt och äntligen skapar vi båda två igen! 


2013-11-14

Till slut så...

Somliga produkter finns länge i tanken innan de kommer till liv. Kortfodralen är en typisk sån produkt.
Tack vare en kund som jag nog kan ge titeln stammis så fick jag äntligen tummen ur och skapade dessa.
Lite trix för att få till det exakt som jag vill men till slut så blev det riktigt bra. Nu ställer jag mig mest frågan varför jag inte tog tag i detta tidigare :)
Nu finns ett helt gäng i webbutiken.